en liten paus släckte lampan i en hast
inte längre än en rast
kåren över vattnet drog
ekot av röster, sjögräsets skog
från botten av dammen såg ögat rymden
önskade ren var där
iklädd vingar som bär
bräckliga minnen virade i slöja
sköljer genom sinnets bölja
med facit i hand bättre vi vet
den skamliga hemlighet
som över våra skuldror lagts
allt det som sagts

ärren i själen, som isberg sover de
under ytan
ibland skymmer de dagen