vintertiden en evighet
då brinner överlevnadsveden nästan ner
alla längtar efter kusin vitamin
men nu går vi åter med sviktande gång
och själen sjunger i dur en sång
det finns krafter som övervinner
trots Coronatider
plantskolor gnuggar sina händer
köplystna kollar in växter
finns inget härligare botanisera vårfägring
att gå emot som en hägring
glädjen lyfter som en ballong av vårfruns prakt
som över sinnet har sprittande makt
grannar tar sig en daglig cykeltur
fåglarna sjunger i dur
inga sura miner går att finna
vänder mot solen gör båd´man och kvinna
det är på tiden alla ser varandra som vi är
och lever som vi lär
vad är det för samhälle vi fått
om vi inte kommit längre de steg vi gått