Trötta tankar svävar framför bilrutan
nordlig storm närmar sig med snälltågsfart kusten
iskylan sitter och huttrar bland buskarna
Knäpper på det glada ansiktet trots
köldranden över rutan
lämnar det utlovade fikabrödet till kaffet
löften är till för att hållas, de två leende
ansiktena tinar frosten en stund
glädjen är inte riktigt hjärtats
Regnmoln lurar bakom stadens ryggar
de fäller lätt sin last över tinnar och torn

Tiden har påståtts vara den 4.e dimensionen
men för oss vanliga dödliga har tiden
ingen dimension alls, vi är som hästar
med skygglappar, ser bara det
framförliggande
Plötsligt ser vi stadens alla hus utan drömmar
eller visioner - det är ödsligt och kallt
när vindarna blåser rakt igenom
Du sa "man får vara glad för att det är
tillåtet att vara tacksam"
nej i en värld full av självpåtagna rättigheter
och förmyndare
har vi allt att freda oss