Hud len som sammet
Hans kropp mot min är som
Ett fyrverkeri för sinnet

Hans fingrar mot min kind
En rysning längs ryggraden
Av välbehag

Blickarna låsta i varandras
Två hjärtan som slår
Som ett

Önskan att alltid stanna där
I en bubbla av trygghet
Med honom

Men tillsist spricker
Alla bubblor
Hur vackra de än må ha varit