En frossa runt deras yttre ådror
Halva hjässor med spruckna kronor
Tunga kedjor att hala ner
den hängande

Skarp är eggen över djupa fåror
Skaften hämtats av frusna kråkor
tunna facklor har brunnit med
den sovande

På en scen hänger ödets tystnad
Blanka blickar är hungrigt lystna
De sista trådar ska klippas av,
rytande

Gatan väntar med fruset hjärta
och dova stenars svarta toner
Under marken saknas då
den blödande

I deras drömmar finns det djupa skåror
argsint skurna i blodig marmor
Här vid stenen, ingen ser
den levande

Bödelns skugga sveper hastigt
Släcker livet med tvåhandsfattning
Här vid brädor, ingen hör
den bedjande