Vattensäng med näckrosor.
Porslinshud och porslinshund.
Så skör att påfågelns vingar spröda som dikten utan ord.
Sakta hon tynar bort. Det tysta språket.
En dans till tonerna av musiken som aldrig spelades.
Svart bläck rinner. Mördarsnigeln vinner.
Mitt hjärta förlorar sig i rytmer av silverrävens videung.
Vid fontänen vattenfallet svalkar sig.
Söker vänner där de lämnade mig. Men där är ensamt,tomt och kallt.
Vilsen bland kastanjer, jag smeker dem. Fascineras av dess glatta yta.
Jag ser in i spegeln för att se mina glittrande ögon. Men allt jag ser är havsblått skelande. Men minns, att det fanns en tid då de glittrade som prinsessan. Jag blundar och önskar det fortfarande vore så.