Strosar runt bland stormen flamingon lämnat efter sig.
Ett stilla regn, men ändå ett regn, får mig att tänka, känna, omfamna ännu mer.
En krans av violer. Där årstider fastnat i spindelns väv.
Unnar mig lyxen av scrubcreme med havssalt.
Lufttorkade bekymmer på vädring.
Sammetslena vingar panterhonan bär.
Njuter av fridlyst sagoberättelse när det är du som läser.
Isskulptur föreställande rymden i dina händer du bär, som en leopard som fridfullt tvättar sin glänsande päls, någon era senare.
Du blåser ut nattens sken i mitt hjärta där lemurerna övervintrat.
Vi tar farväl i mörkret, då jag inte längre kan nå dig, jag ensam lägger mig och drar havets täcke över mig, samtidigt jag tittar upp mot himlen där stjärnorna älskar. Önskar det var du och jag. Men det skulle vara för bra för att vara sant.