passadvindar blåser genom själens mun

klockor på tråden skälva

tråckeltråden brister

skuggor ger brännmärken

 om vi låter foten nudda 

 steget på tåget som avgått från stationen

vi skugga, en bland tusen andra 

 där livet passerat husfasaderna,  ruinerna

Det är då vi överger de redan döda, barnet återvänder

hoppande på lätta fötter

och en eldsflamma slår upp ur askan