Sällsynt närvarande.
Blickar ebenholts, samtidigt havsblå.
Ödmjukheten vilar i månens guld.
Aldrig nuet. Det som stilla avtar.
Då njutningen vilar och stränder småler.
Nyfikenheten bränner.
Inlindad i det vackraste.
Om möjligt lodjuret vägleder i spår av sin egna murgröna.
Ännu drömmer hon.
Den sovande cyklamen och de minnen hon sorterat bort.
Nu i vädurens enkelhet.