Putsar mina påfågelfjädrar, nu fria från sorgearbete.
Iallafall innan återhämtningen.
Sönderstressad, allt går i ultrapid som kolibrins vingslag.
Vindruvor i klase. På en silverbricka. Med is.
Stämningen något vingklippt.
Jag söker mig till din famn. Till dig jag säger jag fryser,
verkligheten är att jag gärna myser.
Inga baktankar endast en liten önskan.
När två sängar blev en. Balkongdörren lite på glänt.
Ju mer jag ser. Desto mer förälskad.
Önskar dygnets timmar bestod av våran natt.
Hur var tiden före oss?
Jag tar din hand.
Du drar dig undan.
Stelnar till.
Försöker möta din blick.
Men i den ser jag bara fossiler av tiden som gått.