Samvetskval och ångest, hur kunde det bli så fel.
En vänskap kluven, en sanning hel.

Förbytt för stunden, ett känslokval.
Hur konstigt det än låter, förde inte jag mitt tal.

Mörkret kom fram, det som finns inom mig.
Och hur orätt det än låter, så ville jag visa dig.

Det var allt det var, ett rop på hjälp som jag behöver.
Men det blev för mycket, och bägaren rann över.

Så nu sitter jag här, med min skam i min famn.
Mörkret kryper närmare, jag finner ingen säker hamn.