Som självplågande igelkott jag rullar ihop mig till en boll. Med taggarna inåt mot min kropp. När smärtan är alla känslor jag kan hantera. Distrahera. Distrahera. Distrahera. Samlar snäckor på livets teaterscen. Jag är röda mattan. Mannekänger trampar på mig med sina lårhöga stövlar. Det blir märken på mattan. Men det skiter de i. Sotsminkade med putande mun som Black Molly. Svartsjuk. Jag? Nä inte alls faktiskt. Jag gör en djupdykning i självömkans sjö. Glittrar inbjudande lockande. Lite mousserande vin skulle sitta fint eller alkoholfri cider. Men allt jag får serverad är smältande isbitar. Jag slänger ner dem på golvet och hör ljudet av krossat is. Så krossat att det skulle funka till rabarberdrink. Du vinner. Jag förlorar. Allt annat tillhör natten.