Du tittade uppgivet på mig, ögonen var trötta och kinderna hängde, du sa:
"Oskar, du är verkligen allt och inget."
"Jag är ingenting.", sa jag.
Då vaknade du ur din sömn, du sa med stål i rösten:
"Du måste förstå att du är allt också!"
"Allt och inget är väl något?"
"Ja, du är något, Oskar."






Känsla och kontakt