Fridlysta dikter älskar.
Vissna regndroppar skyler nakna träd.
Böckernas blad spröda som fjärilsvingar.
Försöker vara mig själv.
Försöker vara i mig själv.
Försöker vara mitt eget havsblå.
Skapa det ingen annan skapat. Dina ord. Tack. Jag bär dem med mig. För alltid.
Svävar mellan rader, mellanrum, en plats för ord som inte ännu blivit skrivna.
Jag fäller ihop mina korpvingar. Jag gömmer mig i det ihåliga trädet. Midnattssvarta stjärnor glittrar. Omfamnar väderbiten verklighet som av drivved. Längs kroppens konturer smekande fjäder viskar drömskt.
Blundar. Känner. Finns.
Känner. Finns. Blundar.
Finns. Blundar. Känner.
Mitt hjärta i din hand.
Ett hjärta av pulveriserat snö.