hör jag mullret rulla som ett tåg

vid avgång från station

det är augusti som nalkas

och strandrågen vässar sitt svärd

det sorlar tungt från havet

det blåser upp och vattnet vältrar sig

månfrun dyker i molnens vågor

gömmer sig bland solnedgångens lågor

stiger ur mörkret fram

med sin ljusa coronakam