kämpar mot flodvågen
som väller genom tomrummet
mellan revbenen
går ut i den öppna natten
ett evigt sår som djupnar med tiden
varför ?
ska jag känna samma som du
älskade klokuggla

inte märkligt du blev så långvarigt sjuk
går det att hata det man inte förstår
inte ens vill jag försöka
hjärnan är ren och klar efter kvällens chi gong
visste om, visste i förväg vad som väntade
men aldrig mera rädd för en endaste
klädd i arkaiska kappor,
med tornuret i sitt bröst
nej för att må bra
måste vi om annat inget hjälper
stå stilla på trappan
se döden i vitögat

the Brown side ska inte regera