Vid trolska väsens djupblå, suktar trånande gryningsljus. De som inte kände, samma skuggor och det stjärnfall himlens lagun öppnar sig som vallmons musselskal. Vis av aftonsaga och rådjurens andetag. Saknadens gudinna sveper flortunn önskning vid lyckan bortom molnen. Oskuldsfull hägring, min tröst hos dig vilar. Omfamnar minnen av oss. Genomskinliga löv faller. Som körsbär av frost. Jag saknar det som är vi. Tukanerna viskar våra hemligheter. Hemligheter prasslar i skymundan. Blyg inför naken sanning. Men ändå älska till ljudet av regndropparnas drömmar av oss. Vidrör min själ och jag är din. Min gryning i din hand.