de minsta stunderna växer i mig nu
när du blåser bort ängladammet från mina skuldror
kyss mig där jag inte når
kyss mig där mina revben möter min ryggrad
du har ett annat sätt att vara
du rör dig som ingen annan
som om du var utanför
bortom
inuti
jag vet veta vem du är under huden
de minsta stunderna växer när de är det enda jag har kvar
att tråna över något jag aldrig får är meningslöst
men det gör mig lycklig
och det är bra nog