Dikten levde sitt egna dubbelliv. Nattviol v.s blomma för dagen. Han vinner. Hon segrar. Poesin dryper av tårar, skratt och falska leenden. Förflyttar mig bort från självömkans träsk. Kan inte tala mer. Kan inte lyssna mer. Skriver mina memoarer i dagbok av marmor. Kan verka hård och kall. Men inombords helande älven bor.
Dess magiska kraft räcker även till dig om du vill ha. Vi svävar över paradisfågeln. Drakögon iakttar med ögonfärg av röda mattan. Skådespelare och fotomodeller. Hånler rått åt dem. Men sanningen är den att lyckan svider av uppslitet ärr. Men le, bara le. Även för en kort sekund, bland klippblockens glipor tittar hon försiktigt fram ödmjukhetens gudinna. Vad hon gör med mig, när jag återerövrade livet. Jag lyfter glaset med Virgin Strawberry daiquiri och skålar för midnattens vita tigrar och deras drömmar blandas med Blue Curacao och ett vackert bubblande någonstans inifrån, som porslinsdockor utan tårar.