så mycket sorg att den aldrig sinar
visst har jag mött dem
alla nattvandrare
aldrig får vi förvägra någon den skönhet
aftonrodnad skänker
alla de som en frostnatt kall
gett en otydlig kontur
där de står uppställda mot en mur
aldrig får vi ta ifrån endaste själ
hoppet och tron
kärleken lever
trots världens Gormar


*

såg igår en syn som väckte ett minne
då jag vilsen vandrade runt dig att finna
en brunn många samlades runt
som ville ha lektyr av obskyr karaktär
nog levde den ännu
har lärt med tiden en del så produktiva
att de har mer än en sida
märkligt nog såg jag nu
kopplingen till en annan som försvann
ofta vill jag bara blunda
står hellre barfota i snödrivan
om jag måste välja
för vissa ting uppenbart mig kvälja