ännu en dag seglar bort
över solnedgångens hav
hör grannens moppe knattrar förbi
pälsmuffen breder ut sin virvlande svans
över dukens virkade frans

plockar varsamt ihop skärvorna
av våra liv i mina händer
blåser värme över de frysande
så de överlever
böjer mig över tangenterna
och kastar ner dagens hesa skratt
en frostkall natt, drar genom märg och ben
vänder på en sten
jag har sett dem därunder
de som inte skrattar alla sina skratt
och inte gråter alla sina tårar
de som glömmer bort sina drömmar
de som fyller gosedjuren med sina kramar
som ett skri ur livets svarta mun
slingrar sig röken ur kudden