Hans jobbar inte som, och det kan en ju förstå, även om han har sina fasta idéer om 'saker och ting'. (Meteorolistens sång. Moln, moln, moln, mera moln, och moln det kommer det att bli. Skönt att få veta vilka som stod för tekniken och så vidare, när det kommer till ett radioprogram. Ivrigt 'ser jag fram emot' att få höra just vilka som stod och hängde i kulisserna. Bara löjligt att klaga och reta sig på det.) Nu har Hans inte varit 'i ropet' på länge. Men det är förstås en smaksak. (En av dem vilka ger tristessen ett ansikte, har 'gjort det igen', någonting att rikta sina blickar mot eller reta sig på om det är en sport i sig och det är det förstås. På en sorts avundsjuk nivå och kritisk-ironisk.) Sist Hans gjorde någon sorts intryck (Nä, du känner honom nog inte.) verkar han ha tagit i så han 'sprack', rent kroppsligt och hamnade i närapå koma. Vilket fick en reaktion, eller flera, av de vilka drabbades av 'gudens vrede'. Hans såg sig själv förmodligen som en sorts personlig gud. Det vill säga en som kom 'först' och sedan kom en lång rad av 'ingenting' och frågan är förstås om någon annan ens kunde komma ifråga därefter. Han är inte direkt heller ena halvan av en sorts 'Hans och Greta', även om det gick att dra en del som 'slutsatser' av det som utspelade sig i 'logen'. Få om ens någon kommer att kunna förstå något av det här och än färre förväntas kunna läsa texten. Jag menar, den handlar ju inte om någonting som du själv kommer att kunna sätta i någon sorts sammanhang. Men här, läs och häpna, har texten vissa likheter med en del poesi. En del poesi fattar inte Merta, vad den handlar om. (Hon är visserligen befrämjad med namnen Märta och Afrodite samt Evanette. Men vill vara litet internationell av sig och har lagt sig till med att byta ut ä mot e. En del byråkrater roar sig annars med att byta ortsnamns bokstäver, som e mot ä, i tron att de gör någon en som tjänst.) Det är nog främst sådan text som är bortom horisonten, i vilket fall den horisont mot vilken Merta blickar. Johnny har fått för sig att det 'går hem' mera 'över där' än här hemma, med att ge barn namn som skall väl verka såväl käcka som 'extra ordinära'. Johnny kände en gång en gosse som bodde på Jupitergränd i en liten stad i Hälsingland, men han skulle ändå dra sig för att ge ett barn det namnet. Jupiter alltså. Inte 'Jupitergränd'. Någon oordning får det kanske vara ibland, bara i 'jämnt och samt'. Merta och Johnny är ett par, om nu någon trodde något annat, som att de skulle vara systrar eller bröder eller så. Bara att Merta än så länge bor i Stavsnäs och Johnny bor i närheten av Halmstad, vilket är beläget utanför Örebro. (Det ligger i vilket fall inte i Örebro. Alltså utanför.) På ett liknande sätt är Sandviken och London belägna utanför Barcelona. Merta har aldrig fått i uppdrag att, ens i skolan, visa sina färdigheter i bild, genom att rita en världskarta. Vilket är trist, för hon gillar verkligen färger och linjer, ortsnamn samt att samla på vad floder kan tänkas heta. Och just floder finns det gott om, även om en del rinnande vatten här och där kallas 'något annat'. En å eller bäck exempelvis är ju inte en flod och det är hon även medveten om och talar därför gärna om att exempelvis Rhen, inte är en å eller en bäck och att den rinner genom, och så talar hon om vad den rinner genom. Inte Uppsala, alls. Uppsala har sina egna flöden och det går det säkert att säga en hel del om. De är inte precis som i Lund eller Linköping, men de är i vilket fall världsberömda på sina platser, där de är belägna. Utanför Örebro eller Härnösand. Ännu finns spår av Hans hand, bara att de inte gjort några större intryck de senaste år som gått.

(undertecknat med oläslig namnteckning)