Det är en krävande roll sa teaterchefen och viftade med manuset. tror du att du klarar den? kan du visa mig ett prov från din dag ---scenen är din
när strålkastarljuset naglade fast mig vid golvet, talade jag ur mitt hjärta när jag tog upp den grå lilla fågeln som landat framför mina fötter. jämsides stod en prålig påfågel med varje stjärtfjäder utspänd som ett färgrikt draperi

medan mitt pekfinger varsamt strök den lilla grå över kinden lade fågeln sitt huvud på sned och pepparkornsögat såg mig som jag var ..den lade sig i min kupade hand, duniga bröst varje fjäder andades

kungen har släppt ut sina lockfåglar och de svärmar över markerna, jag har begåvats med förståndet äntligen förstå psalmsångarna, ville inte se hur lågt människor kan falla för få igenom sin vilja
en del av er skeppsbrutna har jag empati för, men aktar mig kunskaper är aldrig gratis, I har varit alltför kostbara


jag har lärt mig förstå hur oändligt lika vi är du och jag älskade klokuggla
antagligen därför älskar dig så mycket för den du är och väldigt mycket för din historia jag ömkar inte, känner vemod över det mörker som finns hos människan
som utsätter andra för så mycket grymheter och allt som ett någonting bara luft
du ska veta du är den ende jag tror på. du är alltid densamme och lever så starkt i minnet. jag är också tacksam att du känner likadant

vad är vi utan våra minnen, våra drömmar och de lyckliga skratten. oavsett trappdammet dansar i soldiset, så genomströmmas jag av viljan att utplåna alla gränser, som hindar människor från att leva

ett som är säkert trötthet kan vara både psykisk och fysisk. fysisk trötthet är behaglig och stärkande, medan den psykiska är tärande,
de levande berör mig, deras skratt är en frisk fläkt, levande eldslågor i vimlet
men inte skymningsfåglarna som enbart plockar i fjädrarna på sina bröst