Jag vill bort från nödrim och cola zero. Från stökig sömn, nikotin och att titta neråt.

Jag vill inte vara så komplicerad,
Vill inte vara så studerad. Vad är det jag menar?

Om du låter mig skriva som jag vill, är det dig jag illustrerar, du som imponerar, du komponerar. Jag bara svävar iväg och det var som alla sa. - Hon bara svävar iväg.

Du sa att för att det ska bli bra, måste vi mötas halvvägs.
Men jag är halv. Måste jag gå alls?

Det skrämmer mig att mörka moln svävar in över min kärlekgåva. Du måste lova, bli inte min nådegåva. Det kommer att åskar inatt och du sa det.
Men det är du som åskar inatt.

Jag är tulpanen som frodas i oväder, vuxit genom asfalten men, mer likt en maskros, jag är en förklädd orkidé.

Det blir verkligen oväder inatt men jag lär dig att dansa i regnet.
Ta av dig alla kläder, det är lättare om du är utan kläder.
Håll upp paraplyet över oss för det svänger.
Men som hon sa - regnbågen kommer alltid efter regnet.

Jag sänker aldrig gard, du har ställt krav och garden är kvar för att du ska må bra.

När hon ser på dig träffar det mig, men du siktade ju på mig. Träffade du mig? Du siktade hårt, men det träffade mjukt.
För nu blir det aldrig som förut.