Det är höst igen det är rufsig i trädgård huller om buller vinden har slagit till en bunt täppt tipp till in hörna alt hitade i sin väg.

Jag har en lång drömsk längtan till kvällar om sagan med julkalenderdagar.

Trädexplozitioner längs gatorna suckar,

Du kan höra hosta hos barn och äldre på väg till en tjänst.

 Omslaget är fullt av tårar, kvävt det är tomt rum.

Och det är kallt, dimman är som blåst och dyker fram solen på en blåvitling himmel.

 Vid busstationen hålls regeln om 2 m avstånd.

Jag lät mina naglar fritt växa i form av klor fransk manikyr är långa vassa och farliga.

Om någon tränger sig på mig, jag öppnar armarna som en örn som är redo att flyga, på så sätt elegant kan avisa folk som inte har som principregel om vet och pedanteri och är närgången.

Igår skulle jag nästan klösa ögonen på en mamma till småbarn som redan hade klättrat på placering band av de varor jag köpte och redan var betalade.

Vad  ska man säga det finns kvinnor som bara vet hur man producerar barn men inte har själva fåt fostran för att uppfostra andra generation, utan lär barn att stjäla från transportbandet redan från 2 års ålder.

Nu ska jag lätta efter den ekologiska och dyraste nagellack, vårda om naglarna har blivit en del av min huvudsyssla.