Den frusna värmen tär.
Aldrig mer vintern vässar sina klor i
sommarens pärlemor hud.
Drömmar sträcker ut sina händer,
jag hinner inte ens se din vädurs eld.
Ju fler buketter med blommor av kristaller.
Desto tystare blir jag.
Inom mig porlande regnvatten.
Försöker dra mig tillbaka.
Men du lockar fram mig.
Onsdagens fjäderdräkt stoltserar.
Jag tittar blygt bort.
Det annars så självklara.
Nu så väldigt invecklat.
Du skymning av oss själva.
Oskiljaktiga som tvillingsjälar.
Iskuber smälter under huden.
Innan jag förstelnas till lodjurets nätter
och tigerns dagar.
Så småningom ett frö.
Nynnar till tonerna av min egna ensamhet.
Släcker ångesten med Tequila Rose.
Resten är en hemlighet mellan mig och
havets stjärnor.