Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En alldeles för kort dikt om morfar.


Morfar

Mitt hjärta hänger på tork.

När ska jag ringa,
han svara,
berätta vart han varit och säga att han kommer hem ?

Säg att allt bara var ett missförstånd !

Jag, ett barnbarn, gråter floder i mitt sovrum så att det luktar illa av all sorg.
Jag, en tonårstjej med brinnande hår.

Ur min fotled växer det fram små blåa blommor.
Ett löfte som inte behöver yttras för att vetas.

Vi ska vänta, allt för länge, men vi ska mötas igen.

Alla dörrar står öppna,
alla lampor lyser,
våra lungor ska andas tills de tröttnar.

Te quiero, Abuelo !




Fri vers av Anonyma duvan
Läst 86 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-10-04 22:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Anonyma duvan
Anonyma duvan

Senast publicerade
Morfar
* Se alla