att ligga på lur under himlens stjärnor, höra dem klirra under drömparaplyet är livsnödvändigt. vad är vi utan våra drömmar, våra mål i fjärran? utan dem är vi bara tomma kärl. människor som dag efter annan, år efter år gjort allt för att döda gnistan, livsglädjen tilltron det finns normala näthanterare
så många döddansare det finns på den scenen "scenen är din" korpen flyger ständigt över deras hjässor. skam finns inte i ordförrådet för sämre apföda har aldrig mött ansikte mot ansikte. men det förstås anonym, då är det fritt fram att vara riktigt otäck, själv har jag slutat svälja, betalar tillbaka med samma mynt

natten har gula ögon och svart päls då den tassar in genom fönstret, landar på täcket och slår sig till ro på kudden. jag lyfter upp ett av dina brev fullt av fingeravtryck fläckat av tårar, det kan vara folktomt, men hör din röst ändå, trots tusen inbrottsförsök av glasögonormar, 666 samt andra kraglösa dansanta monster, så mycket mat vi utfodrat er med, den håller er varm i vinter

det är beklämmande finna alla förtappade krematorieugnarna som finns nära de levande. de som gör allt för att utplåna kärlek hopp och tro bland de utsatta
tänker alltid på dig älskade uggla och den oheliga alliansen, alla lögner och brödraskapet och vännen som sänkte dig och horan Maryjann ….så duktiga de är, det hederliga FANSKAPET
i er närhet finns inget vackert, allt blir till aska

Gick ur sängen och låste fönstret med 7-tumsspik