Som en grandios staty i vattenloppornas värld står du i vattenbrynet. Solstrålarna studsar mot din kropp och tecknar din avbild mot den stilla ytan. Jag dyker igenom och under för att finna vem du är.

Här mot botten är bilden av dig inte lika välkomponerad, den verkar rörlig. Vackra stråk omfamnar dig.

Men molnen finns där.
Då blir bilden av dig otydlig, vattennivån stiger. Jag försöker fylla i konturerna men när jag tittar på helheten så framstår den deformerad.

En utsträckt hand, två händer, tre och fyra. Jag har tappat orienteringen, vilket hand ska jag greppa? Vår tid börjar bli knapp.
En hand till, som får ljuset att gunga. Du drar upp mig, visar mig din fasad.
Jag har misslyckats.