du sydde vingar
av begär
en dag i regnet
och jag blev kär

du fråga mig om
jag var din
och jag svara
att du är min

allt blir så enkelt
på en bar
med gin och tonic
så blev vi kvar

och cigaretten
i din hand
vi skulle aldrig
bryta band

men sen kom stormen
och knacka på
dina ögon sluta glänsa
allting blev svart

ensam på tågstation i en natt utan måne och stjärnor

väntar på lyktorna som ska ta mig tillbaka till dig när

du slet av vingarna och du skrek när jag inte höll om dig

snart kommer nattåget och jag vet att du väntar i kupé nummer sju

minns du den gången när jag blev sjuk och du hjälpte mig andas
hur har vi hamnat här och varför måste luften försvinna

minns du den gången när dina sår inte slutade blöda
makterna larmades men inga trådar skulle hjälpa

lämna mig aldrig mer, håll min hand, när vi når stationen
lämna mig aldrig mer, håll min hand, när vi lämnar kupé nummer sju