Den lilla log och slöt ögonen
hon kände sig trygg
under mitt beskydd.
Vad hon inte vet
är varför
hon behöver beskydd
Hon håller dockan i famnen
den trasiga, stympade
älskade dockan
och nynnar
sakta för sig själv.
Hon ser inte skuggan
som tornar upp sig
bakom henne
Stackars lillan
Hon ler
och känner ingenting
Hon hör inte skriket
som stiger
till ett eko mellan väggarna
Hon hör inte flåset
från vargarna
med dreglande käftar
hon hör bara
suset från en ljummen vind
i syrenbersån
innan hon sluter ögonen
och ler

Dom samlas runt henne
talar till henne
Men orden har ingen kraft.
Jag avgör
det hon får höra
Men inte ens jag
vet orden.
Jag bara ser
att ord dödar.
Lillan ska inte dö
det är mitt ansvar.
Jag ville ge henne en nalle
men hon såg inte min gest
Till och med jag
är farlig för lillan.
Kanske den farligaste
Jag har makten att krossa henne
jag kan släppa henne
till vargarna
om jag släpps
Hon vet inte vad som pågår
Hon sover
Ögonlocken darrar.