Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Dikt om att leva med ångestfylld rastlöshet relaterat till psykisk ohälsa.


Rastlösheten

Rastlöshet, sluta riva mig!
Jag bränner mitt ljus i båda ändar när jag försöker mätta dig. En dag kommer du att knäcka mig.

Hur ska jag stilla din omätliga aptit?
Du slukar varje mumsbit och skriker alltid efter mer.

Som en hamster i ett hjul springer du runt och runt i oändlighet.
Du skapar oro i min kropp med din glupskhet.

Rastlöshet, låt mig vara! Du sätter fäste under huden, din flod av vemod dundrar fram i mitt blod.

När jag vill stanna kvar i nöjdheten och fira skörden av mitt slit längtar du genast till nästa rus. Jag kan inte mätta din aptit, jag lyckas inte dämpa ditt brus.

Rastlöshet, sluta riva mig! Du rusar fram som en otämjd raket och kvar står jag i ett moln av tomhet.

Du är en girig varelse med fallenhet för förstörelse. Att du en dag lyckas släcka min låga, det är min farhåga.

Jag vet att du aldrig kommer försvinna, men låt min låga få brinna!

Tygla din hunger, dämpa ditt brus, du får inte släcka mitt ljus!




Fri vers (Fri form) av Ann C
Läst 69 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-01-28 16:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ann C