Vid nattduksbordet.
Hon mig iakttar.
Den tusende leopardhonan.
Inte skrämmande.
Inte alls.
Snarare hon vakar över mig.
Hon tänder himlens stjärnor.
Hon skänker mig de vackraste tankar.
Hon blundar och jag gör detsamma.
När allt tyst så tyst.
När hon inte spetsar sina öron.
När drömmarna passerar genom natten.
Som att älska.
Älska till doften av nyutsprungen längtan.
Då morgonen och natten återförenas.
En kyss.
Men under tiden.
När hon inte ser.
Jag kisar på henne.
Jag viskar mina drömmar.
Jag viskar mina hemligheter.
Jag viskar mina dikter.
Men hon säger ingenting.
Jag smeker hennes päls.
Jag säger hennes namn.
Jag försöker väcka henne.
Men pälsen så kall, så kall.
Som om hon var av porslin.
Min porslinsleopard.
Hon mig iakttar.
Vid nattduksbordet.