Jag vill sitta och drömma, drömma om att din hand snuddar min. Vid trädens tysta gungande mot mitt hjärtas hårda slag vill jag långsamt dra mina fingrar genom ditt vackra sommarhår.
Men när jag vaknar ska jag veta att det bara var en dröm, utan att nypa mig i armen. Veta att dina armar inte kommer omfamna mig längre, när jag stilla sitter lutad mot den kalla bänken.
Jag vill att du ska känna all den kärlek jag känner, och inte det tunga klot som drar ner mitt bröst. Att du ska hitta din stig, full med greniga kvistar, som till slut leder fram till ett tjockt, förvuxet träd. På den stigen vill jag sitta och drömma. Drömma om att din hand snuddar min. För det räcker gott för mig, då din vistelse här, trots allt, verkar vara för sagolik för min berättelse. Dröm om mig, som jag gör om dig. Men spring! Spring så snabbt dina ben orkar. Till slut måste jag vakna. Men till dess, fortsätter jag nog drömma.