Varsågod och skölj.
Rädslans demoner innan.
Paniken längs ryggraden stunden före.
När man väl halvligger där.
Gapar.
Det jag inte ser.
Men vet hur knogarna vitnar.
Försöker se lugn ut.
Men spegeln säger mig annat.
En rogivande hand mot min arm.
Ett stick, två tre.
Väntan.
Hör, men känner inget.
Det känns som delar av mig lämnar mig.
Räknar tid. Vad är tid?
Andas.
När det äntligen är över.
När besökstiden är slut.
Men innan jag reser mig.
Varsågod och skölj.