Jag tänker
Hur långt går man
När stannar man , när hoppar man av
Vilopuls
Våren och den kvidande talgoxen
Lever i mitt egna liv
I sommarstugan ibland i lägenheten
Men lever ensamt
De tysta dagarna tar
Och nätterna ger
Gryningen
Så lätt
Mycket
vackert bitande
Tjälen
Väntar på den savande björken
Staren
Sånt betyder åtminstone något
vi är så välsignade denna söndagmorgon
Att jag får rysningar i denna nordliga vanliga bakfylla
I den stillastående nollgradheten
Och försöker
Leva upp till det jag en gång drömde om