En man som slår. Som förgör det som är du. Som kontrollerar, trycker ner, vadå, du är ju hans nu
En man som säger sig älska dig. Trots det, tycks han aldrig respektera när du säger nej
Första slaget kommer som en chock. Du blir rädd, känner varenda cell i din kropp
Men felet är inte hans. Det är ditt, du som fick honom ur balans
Du blir den som torkar hans tårar, du som får trösta. Det här var inte sista gången, men den första
”Det kommer aldrig hända igen”, han lovar och svär. Du väljer att tro honom, du är så vansinnigt kär
Men åren de går. Våldet eskalerar, han slår så mycket han förmår
Felet är fortfarande inte hans, skulden är din, inte din mans
En man som slår. Som förgör dig och allt som är du. Han kommer aldrig sluta, det visste du inte då, men det vet du nu