Blonda palmblad svajar.
Över himlens hav.
Tilltufsad verklighet bedrar.
Kyssen förför.
Lånar en del av ensamheten.
Ger bort försoningen som en gåva.
Inslagen i snören av förlåtelse.
Intill tystnaden en dikt.
Inte om fågelsång.
Men däremot dess saknad.
Ur snäckans skal pärlan så vacker.
Som midsommarblomster en natt vi minns.
Du plockar mina tårar.
Vad du gör med dem.
Endast stjärnorna vet.
Blundar och färdas med.
Drömmar som nyss var.
Lindar in dem i lenaste satin.
Plockar fram dem.
När jag behöver dem som mest.
Jag behöver dig mer.
Svävar mellan njutning och smekning.
Om du var här.
Vilka vore vi då?