jag missade ett andrum
glömmer ofta
glömmer saker
men jag har inte glömt
när-
andrummet blev en kallsup
andas in andas aldrig ut
jag såg rött och det röda växte
blev för stort
att stappla bakåt
förvirrat ty mig till honom
ty mig ur rummet
ty mig till hans jackärm
en främlings jackärm
för att inte tappa förståndet
han såg fruktan
i min blick
jag såg ingenting
i hans
jag såg honom genom akvariet
i ett tomt rum
jag såg mig inte över axeln
jag tittade inte tillbaka på honom-
på tåget på väg in
med min hand sluten runt min hals-
allt är främmande,
ljuset så avigt.
går genom vardagsscener
i förströdd panik,
stirrar genom tavlan,
tappar greppet.
för mitt inre,
från botten av en brunn:
att gå på grund,
ett förslag,
en gissning-
be inte om lov
då säger jag nej
och jag vill inte
säga nej
längre-
först
klamrade jag mig fast
som en skeppsbruten.
nuförtiden
vänder jag ansiktet från världen
(mot din kind,
med mitt hår
i din näve?)
när måndag kommer,
då
viger jag mitt liv
över din vänstra hand.
när söndag kommer,
då
offrar jag din vänstra hand
på kyrktrappan.