då jag läste droppen, hösten 2019
förlåt jag har en broder
som spelar för mig
då jag är ensam i skymningen
vi söker varandra
natt och dag
hans musik strömmar ljus och klar
spelar med blomlik hand
över gyllene strängar
blir sorgsen i skymningen
då jag läser, visst förstår jag problemet
men inte intresserad
av alla som mig uppsöker
men behåller minnet kvar
han är mig så kär
den som är mig när

dessutom originalitet
är att jaget bevara
låta det lysa genom varje rad
en alltför stor skara
som tar i anspråk
den tid vi har