De var de otämjda begåvningarna,
knepiga intellekt vilka inte lät sig
strykas medhårs och som ofta
komma i opposition mot rådande
statsskick.

De var inga handlingens män i
praktiken Girondisterna utan
poeter som använde dikten som
regimkritiskt vapen vilket var
tillräckligt för att ca : 17000 av
dom skulle förlora sina huvuden
under franska skräckväldet 1793-
1794.

Men sådana kontrarevolutionära
ideologer tycks lika odödliga som
det orättvisa samhällets egoism,
och idag under 2000-talet finna vi
dem inlåsta på vårdinrättningar
runt om i världen som dissidenter
förtäckta med falska diagnoser,
medan värld och människor ter
sig oförändrade.

~