Hjärtslag av svart marmor.
Istappar kittlar dina sinnen.
Mer nära än borta.
Men mer frånvarande än närvarande.
Den kyssen jag förlorade.
I samma stund regnbågen bleknade.
Skyndar mig att sakta ner.
Sönderstressat lugn.
Blåbärsmuffins frestar och lockar.
Men inte som du.
Ännu rodnar vinden.
Höstens andedräkt.
Vilar över oss.
De lövtäcken som håller oss varma.
Skimrande längtan du ståtliga skönhet.
Blickar ut över sänghimlens hav.
Men jag stannar kvar.
Njuter.
Av mina egna stränder.
Med försilvrade snäckor och havets
vingklippta brus.
Hemlängtan och hennes trygghet.
Rofylld smekning.
Jag låter mig förföras av vågorna.
Som om de aldrig gjort annat.
Som de Casanovor de är.
I deras händer jag förvandlas.
Till att bli.
Mig själv.