Lär känna mig själv.
Sittandes på havsvågens axel.
Blickar ut över svart regnbåge.
Blinkar bort rosens tårar.
De som ännu inte hunnit falla ner till asfalten.
Flirtar hejdlöst med förbundna ögon.
Slickar förföriskt mina läppar,
utan varken drömmar eller framtid.
Men vad gör det.
När morgondagens solfångare ännu strålar.
Magiskt. Inget annat än magiskt.
Väntar och väntar. Har väntat i fem minuter nu. Säkert mer.
Med några skrynkliga sedlar i min hand. Det borde väl räcka.
Det gjorde det sist iallafall. Sedan välja. Alla dessa val.
Ibland frågar jag vilken hans favorit är. Men jag vet det är jag som
ska välja. Det är ju trots allt jag som ska betala.
Nu hör jag honom komma närmre. Jag rätar till kläderna och kontrollräknar
pengarna. Jag hör hans signal. Våran signal. Vad ska jag välja?
Det blir nog glassbåt.
Äntligen kommer glassbilen.