vandrar på drömmande stigar

där finns det gränslösa

bojor inskränker och fördummar

enbart vandrande vålnader lever kvar

i det karga landskapet

vi lärde oss till slut

och sätter aldrig mera en fot

bland eder aska.

Skogarna som slog ut i blom

dagarna som öppnade slutna fönster

mot livets röster

de var livets rikedom

som likt en slända

flög mot sin soluppgång

de slocknade bland eder aska.

 Nu är vi befriade och vandrar

obanade stigar utan eder.