I resväskan samlar vi våra liv

den är vårt hem vår gråt vårt driv

där vilar vi i vårt kollektiv

vi strör ut majs till sådd i namn av ljus

till gagn för hem och hus

stjärnorna blinkar utan att förstå,

ofta ränslar fyllda med grus

dagens veke flammar och brinner

dagens brand över magra kinder

det är hungern som strider

allt kommer till den som inget kräver

av tunnaste tråd varpen väver

vilar ändock på rosenbädden

utan alltför mycket sig förhäver