När skönhetens vind blåser
genom godhetens grind
ser vi skuggornas färg klarare
kryper mot zenit
minns solen
innan glädjen slocknade
sorg och möda
smyger sig försåtligt in
genom tidens sprickor
blandas med vardagens börda

men då vi luftar dagens väder med en vän
sinar inte brunnen vår

gölen i botten bubblade



höstaningar
fördelen med dagens väder
vi kan själva välja tiden
förut tvingades vi av värmen
anpassa oss till dåtidens svalka