Men han såg mig aldrig. Igenom fönster av okrossat glas. Men om han sett mig se honom. Han önskat han inte gjort det. Besökstid. Han som gjort mig till den jag är. Borde vara tvärtom. Han innanför. Jag utanför. Men vad är rättvisa? Nu när jag är på utsidan minnen ändå spökar. Stressen gör tankar svåra. Vill bara vara jag. För vilken gång i ordningen. Minns inte. Tappat räkningen. Just i denna stund. Ja. Precis i mig själv. Inga falska skratt, bara äkta leende. Idag. Imorgon jag ingenting vet. Men å andra sidan vem vet det. Halloween snart på intågande. Men ingen mer skräck för mig. Nej, tack. Nu ska jag bygga upp mig själv igen. Yes. Våga vara mig själv. Fluffar till min leopard kudde. Fluff, fluff. Snart sovdags. Men stressens vargklor greppat tag om huvudet, jag känner spänningshuvudvärken gör sig påmind. Nollställd på känslor, nja inte helt. En knippe har jag nog allt kvar. Nu när allt egentligen är helt perfekt, varför, varför, varför ska rädslans handklovar skava så. Men jag tankar trygghet inom mig. Allt är tyst och stilla. Allt som hörs är ljudet från tangentbordets smattrande. Ett behagligt ljud som omger mig, så som trädets årsringar, så som ringar på vattnet. Men nu känner jag tröttheten pulsera inom mig och jag säger godnatt. Önskar mig en morgondag fylld med glädje. Japp, det gör jag. Nu tar orden slut och ögonlocken slutits. Drömfångaren får snart en uppgift att sköta om. Och jag, jag svävar mellan dröm och verklighet. Men känner att drömmen segrar. Godnatt mitt älskade poeter.se jag kommer tillbaka med fler dikter imorgon, som egentligen är idag, för det är natt nu. Jag hinner sakna dig lite, men saknaden dröjer inte så länge. Inte längre än drömmen mellan natt och morgon. Jag drar mitt svarta leopardtäcke över mig och känner hur jag välkomnas till en värld som tillochmed doftar bättre än vildrosor, kittlar mer än fjädern mot min hud och känns behagligare än smekningen mot min kind. Men om du somnar före mig, lova mig att alltid vara du. Du duger som du är. Du är bäst som du är. Tänk om jag kunde följa mina egna ord. Hur annorlunda skulle det inte vara då. Men det är en helt annan historia. Sov gott och andas in natten och andas ut morgonen. Allt däremellan en skymning så vacker att den nästan gör ont. Men den smärtan kan jag leva med. Iallafall tills gryningens tigrar tar emot den. Och jag blir fri. Men blir jag någonsin fri från hans blick. Den som borrar sig igenom min havsblå blick. Endast väntan kan ge svaret. Och svaret etsat sig fast som en tatuering i svanken. Men det är det ingen som vet. Inte ens jag.