Han sa: våga drömma, våga tro
Låt det strömma, som en flod
Men den amerikanska drömmen
Är långt från den japanska drömmen
Eller den iranska drömmen
Eller den kubanska drömmen
Eller den koreanska drömmen
Eller den afghanska drömmen!
Han sa: En sen? Bryr du dig verkligen om vem?
Vem som är vinnaren och vem som får hämnd?
Vem som till och med får äran att skriva historien?
Jag svarade: Ja, för det är samma person min vän

Idealister gud vad de har brister,
Precis som var och varannan minister
För det räcker inte att byta fönsterlister
På dagens samhälles hus
Gud, vi sitter i klister

När jag liten fick jag lära mig
Även om det var omedvetet
Lite som hemligheter
Som bara fick berättas av stora profeter
I vilket fall, vi lärde oss
Att marknaden var och är det som bär oss
Som lär oss
Som klär oss
Som begär oss
Som är oss

Är det sanningen?
Förresten, vem är jag att berätta den?
Innan jag svarar måste jag ställa den
Frågan igen, är det sanningen?

Kan sanning vara objektiv?
Kan den vara sylvass och skarp som kniv?
Och vem är giv?
Det sägs att lagt kort ligger i samhällets system
Då blir den redan starka stark och de svaga mera klen
Då är vi inte människor, inte mer
Än kött blod och ben

Och vem är jag att inte följa direktiv?
Vem är jag att åka kollektivtrafik och riskera liv?
Vem är jag att inte fördriva min tid, hemma i
Husfrid
Titta i gamla arkiv, våldet i nära relationer ökar
Det spökar

Folk säger " det är inte alla män"
Men tänk ett steg längre, vad hände sen?
Så kallade feminister blev outade om och om igen
Som Soran Ismail och Fredrik Virtanen

Jag är kvinnor som blir slagna
Jag är barn som käkar aga
Jag är alla ni som blir bedragna
Av deras Sverige varje fucking vardag

Nu ska jag avsluta min klagan, min klagosång
Få fatt i mina tankar istället för att jaga dom
Förstår om du vill springa du kan ta ett språng
Min tid är kommen, vill behaga. Kom