Nu ska ni få höra historien om flickan som försvann
vad hon heter spelar ingen roll,
hon nämndes ändå aldrig vid namn
Hon föddes en augustidag när solen stod som högst på skyn
att hennes mamma var psykiskt instabil,
ja det talades det om i hela byn
Ett välskapt litet flickebarn lades upp på mammans bröst
pappan vid sidan av hade ju hoppats på en pojke,
fan vilken förlust

Åren gick och hon växte upp i huset som kallades hem
med väggar inpyrda av cigarettrök och evigt festande,
från tidig morgon fram till skymningen
I en garderob fanns hennes plats att sova
en ditslängd madrass, några gosedjur och
en trasig speldosa hon en gång fått som gåva
Dit kom aldrig någon vän för att leka
hon vågade aldrig gå fram till den stora klungan,
när dom stod där på skolgården och viska och peka
Varje födelsedag firade hon ensam på sitt rum
sjöng en sång om att leva och hennes önskan
om en hemmagjord tårta var ju bara för dum

Det var en natt i juni som huset fylldes av tjock dimma
en kvarglömd fimp hade legat och pyrt,
fattat eld efter nån timma
Ut genom dörren rusa dom i ren panik
med lungor fyllda av rök,
möttes de där utanför av grannarnas skrik
Inte långt därefter kom ambulans och brandbil fram
redo att släcka branden och rädda liv,
efter ett hysteriskt larm
På morgonen var allt som återstod en ruin av rykande aska
mamma grät över sina egenstickade soffkuddar och
pappa över sin älskade brännvinsflaska
Dagen då saneraren skulle skyffla bort det sista av resterna tog spaden stopp
det låg något bortglömt där i jorden,
en sönderbränd späd liten flickas kropp

Det var historien om flickan som försvann
hade någon bara ropat på henne hade hon vaknat och sprungit ut,
men hon nämndes ju aldrig vid namn