Tiara av känslor.
Sköra som mina hjärtslag.
Ser in i själen hos både lejongap och brudslöja.
Det vackra en dag återkommer.
Lämnar kvar rädslorna vid det
självspelande pianot.
Söker skydd under himlens stjärnor.
Närhet är allt.
Som när fjärilens vingar äntligen vecklat
ut sig och flyger.
Så även mina.
Kvar blir den tomma trygghets kokongen.
Men inga tårar rinner.
För jag vet.
I det näste duvan ruvar.
Då hennes ägg kläckts
och kärleken föds.
Freden segrar.